xistinaa

Då jag inte har lagt in någon förlossningsberättelse än så tänkte jag att jag kanske skulle gjort det.
Bättre sent än aldrig ..


Det började med att jag vaknade halv tre på natten för att som vanligt springa på toaletten och hade sen lite svårt för att somna om.

Jag la mig och tittade på tv ett tag då jag märkte att jag hade mer sammandragningar än vanligt. Ca 10-11 minuter mellan varje. 

Tänkte inte mer på det utan satte mig vid datorn ett tag och kände att dom faktiskt började bli starkare och göra lite ont. Väckte Joel med en förvarning om att det faktiskt kanske va dags, och provade sen med en Alvedon och ett bad för att se om dom kanske skulle avta.

Men dom fortsatte med samma mellanrum så jag ringde förlossningen vid klockan fem för råd och dom sa att det bara var att lägga sig igen och ringa tillbaka om det vart värre.

Det gick nog inte mer än 30 min så var det bara 6 min mellan och dom började göra ganska ont så jag bad Joel ringa förlossningen och säga att vi tänkte komma in.

Klockan var ungefär sex när vi kom in då det visade sig att jag var öppen 4 cm och hade ganska högt blodtryck och även mer äggvita i urinen än tidigare besök hos barnmorskan så det var väl troligen början på havandeskapsförgiftning.

Fick då lustgas och gjorde en kurva på värkarna som visade 4-5 minuters mellanrum.

Klarade mig på lustgas och varma kuddar ett tag tills jag vid 10-tiden bad om ryggbedövning för då gjorde det verkligen ont. Var då öppen 6cm.

Efter det vart såklart värkarna mer oregelbundna och allt gick mycket långsammare men det va det klart värt eftersom man kunde vara betydligt mer avslappnad än innan. Va uppe och gick lite, gungade på yogabollen i hopp om att det kanske skulle skynda på lite.

Jag var ju såklart himla trött också då jag inte fått sova mer än 3 timmar den natten. Jag vet att jag till och med hann med att somna till en gång i lustgasmasken mitt emellan värkarna.

Timmarna gick och i rummet intill hörde man också verkligen hur högt en annan blivande mamma skrek så det lugnade ju inte precis ner en.

Så vid 17-18-tiden gjordes en ny koll och jag var då öppen 8-9cm. Jippii tänkte vi, då vi trodde att det kanske snart skulle bli dags för att börja krysta och vi skulle få träffa lillen, men så var ju inte läget.

Så för att sätta fart på det hela fick jag värkstimulerande dropp vid 20-tiden och sen tog dom hål på hinnan så vattnet gick.

Värkarna vart nu riktigt kraftiga och jag tyckte inte ens att ryggbedövningen va till mycket hjälp då trycket som kändes inte gick att göra mycket åt.

Men i alla fall så vid halv tio på kvällen va jag helt öppen och det va dags att börja krysta, och det var nog den värsta biten under hela dagen tror jag.

Kände flera gånger att jag nästan ville ge upp och sen var jag nog lite feg i början att ta i då det brände och strama nå så fruktansvärt när huvudet skulle ut.

Men 22.19 kom i "plasket" och våran älskade lilla Liam kom till världen, 46cm lång och 3280g.

Det va så otroligt overkligt att man nästan hade svårt att förstå att den lilla va ens helt egna lilla varelse.

Vi fick stanna kvar i förlossningsrummet under natten då det va fullt nere på BB.

Där blev jag och Liam kvar en natt för att sedan bege oss hemåt.

Så för att göra en lång berättelse kort ..

Av 9 månaders väntan och 20 timmars smärta så var det helt klart värt det och en upplevelse som jag lätt skulle vilja vara med om igen.